Delaktighet och gemenskap

Snö och klarblå himmel. Årets Kortvasa är avklarad för familjen. En härlig upplevelse. Jag har varit delaktig utifrån mina förutsättningar. 

 

Att åka längdskidor fungerar inte för mig. De gånger jag försökt har slutat med att jag ramlar, jag har ingen som helst styrsel eller koll på mina ben. Det är mycket obehagligt.

I flera år kändes det otroligt jobbigt att inte kunna vara med på olika aktiviteter som tex längdskidåkning, jag kände ett utanförskap, blev ledsen och frustrerad över att vilja men inte kunna. På senare år har jag ändrat inställning. Jag accepterar mer och mer att saker som förut var självklara inte är det idag. Självklart kommer bitterheten fortfarande över en, frågor mal i huvudet, frågor som: Varför fungerar kroppen inte som den ska? Varför ska inte jag kunna hänga med resten av familjen i spåret?

Känslan under årets kortvasa var lite annorlunda. Jag kände en sann glädje, glädje över att familjen gör detta tillsammans, glädje över att få känna och uppleva den otroliga stämningen när de olika startgrupperna glider iväg.

Kortvasan var i år en riktig energikick. Vädret var strålande, spåren kanonfina, luften full av förväntan. Jag hade möjlighet att närvara och vara en del av denna glädje, förväntan och spänning, delaktig utifrån mina förutsättningar.

 

 

SE1703609848

Skrivet av: Titti Juhlin

Fritid

Titti Juhlin

Vid en sjö, vid Söderåsen, nära naturen, bor jag tillsammans med min man, son, hundar och hästar. Jag fick min MS diagnos för 14 år sedan. Jag och MS är väl inga bästisar direkt då dess nyckfullhet ständigt överraskar mig. Jag brukar tänka att vi accepterar varandra och gör det bästa av situationen. Vi har kamperat ihop några år och kommer att följas åt resten av livet. Tidigt bestämde jag mig för att inte låta MS styra mitt liv utan göra det bästa av situationen. Detta har inte alltid varit lätt, men genom mitt sätt att tänka och agera så är jag idag nöjd med mitt liv.