En bra dag

Hösten närmar sig med stormsteg. I morse såg jag de första röda löven på träden. Tänker tillbaka på sommaren och ett härligt möte.

Jag gör sällskap med en äldre kvinna och en äldre man i en hiss. Mannen har en käpp och som vanligt känner jag att jag måste förklara mig varför jag åker hiss. Jag går ju faktiskt rätt bra även om jag på morgonen är lite stelare och det är jobbigare för benen att gå i trappor.

”Jag har MS, därför åker jag hiss”, utbrister jag. Jag ser hur mannen tittar på mig med intensiv blick och blir lite glansig på ögonen: ”Det har jag med”, utbrister han.

Samtalet är igång. Vi har helt plötsligt mycket att prata om, många frågor, hur länge, hur känns det, hur mår du nu?

Det visar sig att vi under en period haft samma Neurolog. Våra uppfattningar om denne är totalt olika. Så spännande att vi har uppfattat samma människa på helt olika sätt.

Vi berättar vissa delar ur våra liv för varandra.

Det är ett härligt möte, jag känner kraft, jag ser en stark människa som ser framåt, inte visar rädsla eller osäkerhet utan en otrolig trygghet.

Jag går ifrån hissen på mina lite stappliga men idag stolta ben. 

Det här blir en bra dag!


Skrivet av: Titti Juhlin

Du+

Titti Juhlin

Vid en sjö, vid Söderåsen, nära naturen, bor jag tillsammans med min man, son, hundar och hästar. Jag fick min MS diagnos för 14 år sedan. Jag och MS är väl inga bästisar direkt då dess nyckfullhet ständigt överraskar mig. Jag brukar tänka att vi accepterar varandra och gör det bästa av situationen. Vi har kamperat ihop några år och kommer att följas åt resten av livet. Tidigt bestämde jag mig för att inte låta MS styra mitt liv utan göra det bästa av situationen. Detta har inte alltid varit lätt, men genom mitt sätt att tänka och agera så är jag idag nöjd med mitt liv.